Graviditet och förlossning

Hiv är i sig inget hinder för att bli förälder. Det går att bli gravid och föda barn utan att överföra hiv, då effektiv behandling sänker virusnivån till praktiskt taget noll. Det föds varje år 60-80 barn av personer som lever med hiv i Sverige. De flesta föds vaginalt. Personer som lever med hiv får inte amma.

Att bli gravid

Allt fler som lever med hiv har tankar och  planer på familj och barn. För heterosexuella par kan det vara möjligt att skaffa barn på ”vanlig väg”, om behandlingen är välfungerande för den som lever med hiv. Diskutera detta med din behandlande läkare. Med medicinska termer uttrycks det såhär: ”Smittrisken är minimal vid vaginala  samlag om partnern som lever med  hiv har en välinställd antiretroviral behandling, vilket innebär att diskordanta par om så  är fallet kan välja en  naturlig konception vid barnönskan.”

Förmodligen är det vanligare med nedsatt fertilitet bland kvinnor som lever med hiv. Hittills har inte personer som lever med hiv haft rätt till IVF (assisterad befruktning). På många håll i landet har välbehandlade kvinnor inte ens haft  möjlighet till fertilitetsutredning. Det är nu igång en studie för att undersöka möjligheter till detta.  

Behandling och kontroller 

Kontroller görs under hela graviditeten. Läkemedel ges både för att behandla dig som är gravid och som profylax för att barnet inte ska få hiv. Ibland kan det vara svårt att avgöra om symptom så som trötthet och magbesvär är biverkningar av medicinerna eller kopplade till graviditeten, eller båda. 

Alla som är gravida i Sverige erbjuds hivtest och rådgivning. Om du är positiv men inte  behandlas påbörjas profylax i graviditetsvecka 14-18.  Om du redan har en välfungerande behandling fortsätter du oftast med den. Sedan finns det ett par mediciner som bör bytas ut, men det rör inte vanliga sorter som Stocrin och Atripla. Detta har din läkare koll på.

Målet med behandlingen är samma för gravida som för icke-gravida: att nå omätbara virusnivåer. Även om nivåerna är mätbara behöver det inte innebära behandlingssvikt (upp till 150 kopior/ml). Detta kontrolleras löpande. Dessutom kollar läkaren ditt CD4-tal, ungefär i graviditetsvecka 10, 20 och 30. Behandling och prover sköts av läkare som är väl insatta. Det gör att du som lever med hiv går till både infektionsklinik och mödravårdscentral under graviditeten. Det finns ett team runt er som väntar barn. 

Vad händer efter förlossningen?

De flesta föder vaginalt, en del med kejsarsnitt. Förlossningssättet spelar inte någon roll för överföringsrisken, om behandlingen fungerar och allt går som det ska. 

Profylax, alltså förebyggande behandling med mediciner, ges till alla nyfödda barn i  fyra veckor. Behandlingen börjar så snart  som möjligt, senast när barnet är fyra timmar gammalt.  Kontroller för hiv görs när barnet är 0-3  dagar, 6 veckor, 4 månader och runt 2 år.  De antikroppar mot hiv, som barnet fått  under graviditeten, finns kvar i upp till två  år. Det betyder inte att barnet har fått hiv, men prover tas tills antikropparna har  försvunnit. 

Barnet matas med flaska. Amning under  pågående behandling är inte tillräckligt 
studerat. Personer som lever med hiv får  enligt Smittskyddslagen helt enkelt inte amma. 

Källor: Folkhälsomyndigheten: hividag.se, Referensgruppen för antiviral terapi: Profylax och behandling av hivinfektion vid graviditet, 2017 och Internetmedicin: Hiv och graviditet.

"Vad ska jag säga när de frågar varför jag inte ammar?"

Utdrag från Min graviditetsdagbok

Som hivpositiv mamma får man fortfarande inte amma. Bara för att minimera risken för överföring. Det är märkligt egentligen tycker jag, då man kan föda vaginalt utan att hiv överförs till den lilla knodden. Amning var ingenting som jag längtade efter. Jag såg flaskmatning som något smidigt, något som både min sambo och jag kunde turas om att göra och jag kan slippa eventuell mjölkstockning och pumpning. Det som är ett minus är dock att min bebis inte kunde tillgodogöra sig mitt immunförsvar via amningen. Men bebisar har klarat sig galant ändå och så även min. 

Efter förlossningen blev medicinen för stopp av mjölkproduktionen aldrig ens föreslagen och jag tog inte heller upp det. Det behövdes inte. Men personalen på förlossningen verkade vara mycket öppna för förslag och hade ett gott bemötande i många av situationerna. Jag fick säga till om de behov jag hade och folk lyssnade. Min kropp och mina val fick det utrymme de behövde i de flesta sammanhang.

Det som jag funderat en del på är vad jag ska säga till omgivningen när de frågar varför jag inte ammar. Jag visste att den frågan skulle komma. Och det gjorde den. Första gången hade jag flera lögner om att mjölkproduktionen inte kommit igång och att det var så problematiskt. Folk såg på mig med ledsna ögon när de frågade, pressen blev för stor för min del. Min känsla var att omgivningen hade så förväntningar som har med ”moderlighet” att göra. Jag fick även höra ”vad synd att du inte kan amma, då förlorar du ju så mycket av närheten”. Andra sa att det var sak samma, närheten kan man få ändå. Jag tycker att man skall vara försiktig med sina ord om att närheten förgås. Hur kan man över huvudtaget säga så till en mamma, en människa?  Vi har alla olika tankar, känslor och erfarenheter. Varför skulle jag inte kunna ge och skapa samma närhet till mitt barn som någon annan? Vad har det med själva amningen att göra? Efter andra gången fick jag nog. Varför ska jag över huvudtaget behöva förklara mig för okända och bekanta? Jag sa bara att jag inte ammar. Bestämt och konsist. Efter det vågade folk inte ställa några följdfrågor och jag slapp också förklara mig. Mys, gos och pussar blev det massor av ändå. Med knoddens hårda grepp om mitt lillfinger varje gång vi äter, nära mitt bröst, med ett leende. Närheten för min sambo tycks vara densamma.

Dela

  • Min graviditetsdagbok

Hiv och graviditet – en personlig berättelse

"Min graviditetsdagbok" är publicerad av Positiva Gruppen Väst. Vi får följa tankar och erfarenheter under nio månader – från funderingar på barn, genom förlossning och graviditet.

Har du frågor eller vill prata med någon?

Kontakta oss gärna. Ring 031-14 35 30 eller mejla kontoret@pgvast.se